Den här avhandlingen i miljövetenskap handlar om policyn för persontransporter i Stockholm, med fokus på hållbarhet. I min analys har jag utgått från åtgärder för transporter som presenterats i elva olika styrdokument från Stockholms stad mellan 2007 och 2017.

Forskningen om transportpolicies är ofta tekniskt inriktad, och handlar då om att utvärdera olika verktyg utifrån satta mål eller om att utreda hur olika åtgärder bäst kan implementeras eller mål kan uppnås. I den typen av studier betraktas en policy ofta som ett neutralt och rationellt medel för att lösa befintliga problem. I den här avhandlingen studeras transportsystemet istället som en sorts styrning som får effekter inte bara på hur vi rör oss, utan också på vilken sorts samhälle vi kan leva i och vilken sorts person vi kan vara i det samhället.

Här ges inte några färdiga svar på hur transporterna borde organiseras för att bli hållbara. Det jag föreslår är istället ett annat sätt att se på transporter: Som en starkt styrande kraft i samhället med konsekvenser inte bara för hur snabbt vi kan ta oss från punkt A till punkt B, utan även för hur vi lever med oss själva, varandra och resten av planeten.